madman

Inatt drömde jag en annan sak.
ingen mardröm.
vi skulle titta på film.
på en stor skärm i ett stort rum.
kanske i ett galleri.
det var nåt slags kulturevent ni vet.
vad fan man ska kalla det.
en stämning som säger
IDAG SKA VI SUGA UPP LITE KULTUR OCH ÄTA NÅT MED FIKON OCH REFLEKTERA
det mesta var vitt men nedsläckt.
det var lite kulturintresserade gamlingar där också med lilabågade glasögon
och formlösa kläder.
man satt som i en trappa.
fast med stora trappsteg som det är meningen att man ska sitta i.
och jag hamnade bredvid en person.
jag känner honom inte.
jag tycker faktiskt han är lite läskig på nåt vis.
vi satt högst upp.
erika satt på min vänstra sida.
och han på min högra.
som Jesus.
och plötsligt blev allting laddat med hemlig elektricitet
jag vågade inte andas
jag kände hur han slutade andas också
som man bara kan känna sådär tvärsäkert när man drömmer.
och långsamt långsamt hemligt
flyttade vi närmare varandra
fast det bara var två decimeters mellanrum
och jag kände att snart måste nånting hända
men jag var inte tvärsäker längre
kanske var det bara jag som var laddad med fluffrosa närhetselektricitet
han kanske verkligen bara ville titta på filmen
suga upp lite kultur
och gå hem o gosa med sin flickvän?
men så lade han sitt huvud på min axel
alldeles lugnt och varsamt
som en liten rådjursunge
ett rådjurskid
och nu vågade jag knappt andas över huvud taget
jag kände mig som det mest ledsna och det mest glada man kan vara på samma gång
och när jag vaknade
fanns känslan kvar nånstans
eller kanske bara att jag saknade känslan så himla mycket
och jag vet att jag inte kommer känna så
på riktigt
på länge
tror jag