JAG VILL HA EN SÅN DÄR BIL MED BALLONGER
som brukar ha mardrömmar
som är så läskiga
att man inte ens kan skrika ordentligt
i drömmen
stämbanden blir som gelé
och man tar i av alla krafter
koncentrerar sig som harry när han ska frambesvärja en Patronus bland hundra dementorer
men fram kommer på sin höjd
ett ynkligt gnyande
ett hest litet gnäll
som inte kommer höras av någon
inte ens nån med jättestora öron
och man får PANIKPANIKPANIK
senast jag hade en sån dröm
(en gammal gumma i mintgrön jacka försökte hela tiden bita mig i tårna. hårt)
så sov jag hos josse
och hon vaknade av att jag gnydde
och jag vaknade av att jag armbågade henne i ansiktet
har nån annan såna drömmar också?
när man inte kan skrika?
underbar bild, men drömmar nej. jag drömmer nästan bara ljuva drömmar eller ingenting alls det är därför som jag alltid sover eller iallafall älskar att sova.
jag brukar drömma drömmar där min andning upphör. sen vaknar jag med ett djupt och livsgirigt andetag. man undrar ju när drömmen blir verklighet.
jag drömmer ofta att jag varken kan skrika andas eller röra mig. Ofta försvinner synen, balanssinnet och hörseln. Drömmer att jag kryper omkring i lägenheten och försöker hitta hjälp. Komma ut. Så jag försöker förklara för mina grannar som är ute i trapphuset. Men de bara ignorerar mig. Mobiltelefonen lyser bara konstiga färger och när man lyssnar i den är det någon långt långt borta på andra sidan som bara skrattar och pratar med någon annan. Det är ren skräck man känner i sånna drömmar. Första gången jag drömde det var jag liten och jag fick för mig att det var lejon utanför som skulle äta upp mig. Jag försökte skrika men det gick inte. När jag vaknade var det en massa mopeder som åkte fram och tillbaka på vår gata.
Becko! vi ses på filmklubben, eller tidigare