madman

drickelidrick
glad och full och med fina vänner till höger och vänster
danselidans
står i ett hörn och dansar för mig själv
stirrar i taket
min klänning är så fin tycker jag
går o köper en till öl
spanar in vilma i sina coola sneakers som dansar  med alla tomtar på stället
danselidans
dansar i det lilla svarta rummet med sånt där grönt laserljus
med erika i sina coola mjukispants
börjar dansa lite med en söt pojke som ser lite konstig ut
konstiga ögon, fast fina
börjar pussas lite
vi går upp och ut säger vad vi heter
vi pratar lite fast mest tittar vi
och gör konstiga miner
han pluggar industriell design
jaha jaha
jag kan knappt prata för min hals är som sandpapper och slime på samma gång
dags att gå hem
jag ska sova hemma
nä
jag ska följa med honom hem
vi börjar gå
men sen tar vi en taxi
jag säger att han får prata
jag kan inte prata för jag är så hes
"jag gillar mycket stanley kubrick-filmer såhär."
han pratar som om han kommer från djursholm faktiskt
och som om han har munnen full med sniglar
och så ler han så fånigt hela tiden
så att han ser ut som en gammeldags bilförsäljare
jaha jaha
jag är ganska full
glömmer nästan på en gång allt han säger
hans lägenhet är sunkig och omysig
försöker få honom att prata som vanligt
"jag spelar gitarr." säger han och ser ut som ett riktigt får
"nej nej" säger jag
"va fan, nu får du berätta vad som helst. jag orkar inte prata. berätta lite andra saker.
vad som helst. vad tycker du om för människor?"
jag är fullfullfull o försöker väl säga att jag bara vill veta lite vem han är på riktigt
så att han kan sluta rabbla upp alla genomtänkta små fraser
om vem han vill vara
ojoj, gosse...
det gick ju som det gick.
"asså, jag dras typ till introverta tjejer. jag blir fascinerad av folk som jag inte får nåt grepp om.
man får liksom undra lite. jag attraheras av sånt."
säger han med sina lidingö-i:n.
vi pussas lite så att han blir tyst
somnar
vaknar klockan åtta
tar på mig jackan o skorna
det lilla fåret sitter i sin säng o ser på mig och frågar, nästan sliskigt
"ska vi byta nummer eller?"
jag ler snett
"nej. jag är nog inte tillräckligt introvert för dig."
"jaså inte? jaha. vilken miss..."
han ler fortfarande
"men tack för gästfriheten."
och så tar det plöstligt stopp i halsen.
försöker harkla mig så att jag kan säga "hej då"
som man ska innan man går ut genom dörren
men det kommer bara tårar i ögonen
och han stirrar dumt på mig
och jag försöker harkla mig
men inget händer!
till slut kraxar jag fram
"äsch, du hör ju, jag har tuberkulos. hej då..."
och så går jag
och han skrattar lite