madman

kvart över ett
sexton över
jag ska snart krypa ner i min bäddsoffa
efter att jag vecklat ut den
och klivit ur mina american apparel-kläder.
nya, guldglittrande strumpbyxor för dagen.
jag har kastanjeblommor i glasvaser på mitt skrivbord.
hittade dem imorse
stal dem från kyrkogården
(de låg på marken, men att ta blommor från en kyrkogård känns under alla omständigheter tabu)
som vid den här tiden på året
är lite för vacker
för att ta på allvar.
jag var tvungen att sätta mig på en bänk
och känna tyngden av alla gröna löven övanför mitt huvud
och alla tulpanerna bakom mig
som planterats i raka rader
och en knasig ensam fågel som flög
över himlen som öppnade sig
framför mina ögon
innan jag ens fått i mig min frukost
och det kändes så mäktigt
och allt luktade kastanjeblom
och sen önskade jag att Elin var där
för jag kom plötsligt på hur utsikten var det perfekta motivet
till en stereotyp målning från romantiken
och bara hon skulle tyckt det var lika roligt som jag.
Men jag kanske kommer ihåg att visa det för henne
när hon kommer hit i maj.
Då kanske det blir roligt för att det blir krystat
och för att det inte alls ser ut som en romantiktavla längre.
Det vet man inte.

Jag har precis tittat på tre avsnitt i sträck
av Tonårsliv.
Jag är något omtumlad.
Kids är ju grejen.
KIDS KIDS KIDS.
Teenage kids.
Fan.
Och ingen fattar.
Bara kidsen.
De vet allt, de känner allt, de är allt.
Nu är jag hooked,
tack svt play,
tack Malin för tipset.
Och sen alla bilderna från Stockholm!
Jisses, känns jättekonstigt.
Lussebullar, Donken på Hornsgatan, Utsikten från Slussen, Snön, Tunnelbanan....
Att allt kan kännas så annorlunda
bara för att man är på en annan plats
Det borde ju kännas samma.
Lite i alla fall.
Jag vet inte om det är att jag saknar det.
Det känns så skarpt o starkt o samtidigt lite fadd(t?) o se Stockholm.
Men det är inte ren o skär saknad.
Bara alla blandade känslor.
Alla man kan ha.
Nostalgi.
Vilket hemskt ord egentligen.
Alla vet att det slutar med en ledsam klang.
Nostalgi börjar alltid bra.
Först upfylls man bara av det PERFEKTA som man plötsligt minns
innan man i nästa sekund kommer på
att det är över.