madman

regn
jag och christina går längs med hederliga gamla Rue de la Roquette
i rask takt
på väg mot Lush
och jag får ögonkontakt med en ung kille
som står på andra sidan vägen.
han tar några långa kliv över gatan
och går plötsligt bredvid mig
och pratar plötsligt med mig
med låg snabb fransk röst
och håller låda
en ordentligt monolog
i säkert fem minuter
jag uppfattar enstaka fraser
men säger själv inte ett ord
utan bara tittar på honom från under mitt paraply
medan han babblar på
på artig franska
och säger "eh voilà.... donc voilà..." ganska ofta
och så säger han slutligen att han väntar på mitt svar
och då frågar jag vad frågan är
och frågan är om jag vill lära känna honom genom att prata med honom
(jag hade uppfattat orden utan sex innan)
jag som kvinna, han som man (?)
men han menade tydligen rent platoniskt hur som helst.
jag säger tack men nej tack till monologfransosen
då säger han nåt mer o sen säger han "bon chemin"
o då säger jag "bonne journée"
och sen försvinner han.
antagligen fattade jag rätt beslut
men det finns en liten risk
att jag dissade den enda heterosexuella franska mannen i Paris som har humor.