madman

söndag
fjärde advent
dags att dra till Pop In
dricka lite (läs mycket) öl

leta efter söndagsragg av liknande kaliber som den här lille parveln
nej, nu skojar jag lite.
han är äcklig.
nu vill dom att jag ska bli klar att gå....
kvällen kallar.
upp till kamp.

ok, varning alla mammor o pappor
detta är ett fylleinlägg
och jag är fullt medveten om att klockan är 19.38
men rödvinsflaskan VILLE bli öppnad nu på en gång
och det har varit en lång dag på jobbet
så hej och hopp
här är vi helt enkelt.
tillvaron är minst sagt behaglig.
fyllelagad middag: chèvre-gratinerad omelett med riven morot o zuccini samt hummus
omgiven av två halvnakna unga kvinnor
spetsbehåar, hårtorkar, höftvick till The Way You Make Me Feel
oh la la liksom
Så kommer Missy Elliott på Spotify
och mitt i all oskuldsfulla dekadens
(sug på den paradoxen en stund)
kommer en flashback till sjuan.
Musiklektionen.
Dags för min dansuppvisning.
Har som valfritt musikprojekt koreograferat en egen dans till Get Ur Freak On
Klassen sitter på bänkarna och tittar på mig
där jag står i inomhusgympaskorna
och frågar mig själv varför jag trodde att det här skulle vara en kul grej.
Livrädd.
Men ajajaj iiih det är ROLIGT.
Och sen efteråt.'
Blandat med adrenalinet är den distinkta skammen över att ha brutit mot JANTELAGEN
usch fy skäms
snedtittande blickar + klappande händer
oj oj oj vad jag tog mycket plats
vad fan var det där liksom
hallå
vem
tror
jag
att
jag
är
men där
PANG
som en solpistol
kommer min MALIN
och slänger armen om mina svettiga axlar
och man ser alla hennes vackra tänder när hon utropar
"FAN BECKA DU ÄR SÅ JÄÄVLA BRA!
ASSÅ DU BARA WOOHP! GRYMT! SÅ JÄVLA COOLT!"

okej, mamma
slutar kräkas
för din skull
hej och hå alla tomtenissar
jag lyssnar på hysteriskt hurtig julmusik
och vill ha mera lussebullar!
fick smaka lite i svenska kyrkan vid Lucia.
1 € för en liten en.
Men hembakt och god.
Jag vill ha mammas hembakta och utsökta och icke-fjuttiga saffranskatter.
Nu smakar det hummus och snabbkaffe i min mun
inte världens vackraste kulinariska kombo
men mätt o belåten
är jag ändå.

Den f.d. armbrutna,
numera armbågsärrsbärande,
dök aldrig upp på min konsert i fredags.
Det var synd,
han borde få höra till vilken grad han fungerat som musa i mitt kreativa, självömkande skapande.
Musa är förresten ett fasansfullt illaklingande ord
ur genusperspektiv.
Så uppenbart att det alltid är KVINNOR som MÄN projicerar all världens pretentiösa sanningar på.
Inte tvärtom.
Du skola icke vara min musa
utan min muse.
betoning på e:t alltså.

döda dagen
döda becka
allt som varit dött
ajaj
borde äta
inte vodka
inte tänka
fanfanfan
gråta lite till sista avsnittet i O.C. säsong ett
blogga lite om bakisångesten i ett försök att förskingra den
tvivla på ifall förskingra är ett riktigt ord
eller nåt som min söndermanglade hjärna knåpat ihop
i hopp om att bevisa för mig själv
och för cyberspace
att kampen om min värdighet
fortfarande är värd att upprätthålla
även under de mest förudmjukande omständigheter.
igårnatt vaknade jag av att min assistant manager
omsorgsfullt knöt upp skosnörena på mina Dr. Martens
då jag däckat på hans säng
över en hög av jackor o väskor
och hans flickvän hade bäddat bäddsoffan åt mig
och till och med tagit fram pyjamas
som i och för sig förblev oanvänd
men vilka sötnosar ändå.
fick med mig ett kakpaket som färdkost på métron
när jag närmare ett-tiden idag kröp ut ur deras näste
utan möjlighet att försäkra mig om att gårdagens smink inte gnuggats ut över hela ansiktet
vilket det som tur var inte hade.
håret såg dock ut som en ruggande skata
och min andedräkt hade nog tagit kol på en mindre flugfarm..

nu sitter jag här ensam i min roomies enorma säng
lyssnar på moneybrother på högsta volym
omgiven av ett tomt kakpaket och grapefrukt- och kiwiskal
och känner
MISÄR
och självömkan
om än i något milda former
relativt bedövat
och tänker att
"ja, mina vänner. så här kan man leva sitt liv."

dags att springa rakt fram
tappa-andan-kuta
fladdra-jackan-rusa
bara rakt rakt fram
och skratta
utan ljud
mest flämta
med otränade lungor
och mjölksmalben
syrlår
och svettdroppspärlepanna
tungspetsen i mungipan
ögonen på horisonten
rakt fram
så det susar förbi
snabbt framåt
alla american beauty-plastpåsar blir till vita moln
som svävar över trottoaren
i periferin
och höstlöven
lönnlöven
är bara till för att ringa in alltsammans
i några nyanser av gult
och brunt
de flesta har ruttnat
och du skrattar
inombords
och du flämtar
utombords
och luggen delar sig mitt i pannan
och kylan målar din nos nyponrosa
näsa, näsa heter det
och hjärtat piper
och revbenen river
du kommer aldrig komma fram
det finns inget fram
du kommer aldrig fram
för det finns inget att komma fram till
men du kommer framåt
du springer
nästan lyfter
och lungorna visslar