LA VIE DEVANT SOI

blött hår som luktar tjära
mörk 46-cents-choklad
ayurvediskt Yogi-te med ingefära
Ola Salos sommarprat
öm, utspänd knallrosa hud på baksidan av låren
den där himlen
som ser ut som et utspillt glas lättmjölk
som nån fimpat i
den där himlen som alltid kommer krypande över en
förr eller senare
när man känner sig som en
igelkott
i fuktigt blåbärsris

åh alla människor
jag har lärt mig att ignorera människor
att förakta människor
människor
att gå rakt fram
men huvudet högt
fast med världens kanske bistraste uppsyn
och en tämligen tröttsam känsla av maktlöshet
män
män
män
usch
usch
usch
jag tycker synd om er
ännu mer tycker jag synd om mig själv
som blir en bitterfitta
så fort jag kliver utanför dörrn.
Min vän Camilla som bodde i ett litet hus i förorten till Paris
bestämde sig en dag för att räkna
exakt hur många kommentarer hon fick
under en dag
av män.
kommentarer är ju ett relativt neutralt ord
men i den här bemärkelsen
har det en bestämt negativ klang, ok?
bitterfittigt negativ, tro mig.
Camilla åkte till skolan som vanligt,
gjorde det hon brukar göra,
varje dag,
som vanligt.
Vid dagens slut
hade räkningen hamnat på den fina summan
av 37.
37.
på en dag.

JE TE KIFFE

jag  höll på o börja skriva om alla äckliga åkommar jag lider av
som vanligt
men det är ju för fan inge trevligt o läsa
att jag har ståra blåsor
o eksem överallt
o illaluktande fötter
o sårskorpat finger
o så mycket mjäll att jag kan skapa snöstormar för låtsasminiatyrmänniskor
som springer omkring på mitt skrivbord
om jag vill
o kolaseg huvudvärk
o fnasiga läppar
Men sånt är som sagt ganska skabbigt att skriva
förlåt

nejnejnenjejejejejjjjjjjj
jag ska iväg om trekvart
ut i ljumma pariskvällen
o kolla på utomhusbio
men jag vill bara sova sova sova sova
o sen bada i en kall sjö
o lukta på näckrosor
fläta smörblommor i ditt hår

ajajaj
livet
är
hårt
när
man
sitter

en
sten

VÄRLDENS ÄNDE

ska vi springa ett varv runt jorden
i våra hiskeligt klumpiga tonårsgenerationsskor
och bryta klackar mot pyramider och ramla skrattandes mot regnskogsstammar nånstans i Amazonas när vi tappade bort stigen mot världens ände
vi sover i buskar och övergivna ormgropar när öknen stramar våra kinder med sitt överhettade järnhandsgrepp
vi håller våra händer hårt men skrattar fortfarande när vi snavar över skallerormar och hör de ensamma taggarna skramla i våra magar
när vi kommer till Kina vadar vi genom risfält som bullerbynbarnen och vi skrattar så när gulingarna skjuter oss med ilskna pikadoller
vi springer hela vägen längs muren och struntar i stigen för världens ände kommer man till förr eller senare
nu målar vi kinesiska muren med knäblod och ofrånkomliga svettdofter som droppar från igenvuxna armhålor
våra händer har vuxt ihop för länge sedan och våra skosnören har vuxit ihop de med
men när solnedgången träffar våra ögon inser vi att tiden är knapp och muren är lång
vi hoppar på tre och tumlar ner för en sluttning
skrattandes och blödandes och våra ekon lämnas kvar åt skymningen till kvällsmål
en spårvagn stannar framför våra svullna fötter
så vi fuskar för en seger är en seger och ära ger vi fan i
vi åker hela vägen till Riga och håller inte i stolpar så vi ramlar lika mycket som förut och skrattar gör vi så våra glaskuleögon hoppar ur deras hålor och vi faller ner på skorpade knän för att finna dem
men våra klumpiga skor vill inte åt samma håll så vi ligger där på spårvagnsgolvet och kittlar resenärer i knävecken och tappar andan av kikskratt men nu är vi framme så vi snubblar av och tackar konduktören med en pepparkakssång för snön ligger vit på taken och endast tomten är naken i skyltfönstret för vi stjäl hans kläder och gör snöänglar på ett jättetorg och polisen jagar oss med lustiga hattar men vi springer snabbare trots våra klumpiga skor
båten i hamnen väntar visst på oss och vi lämnar potatisgrisarna med arga grimascher på andra sidan och den fromma månen glor ner på dem och säger "skippeti do" för att ta kål på oss med våra egna skrattsalvor
vi faller över bord i ren lycka och vi simmar och skrattar om vartannat i det tvågradiga vattnet men när stjärnorna lyser på oss sådär iskallt och jätteelakt och himlen är så svart att man blir blind känner vi båda att nu orkar vi inte mera nu sjunker vi och segern ger vi fan i för våra händer har vunnit för länge sedan.


OCH DOM KOM I SINA RUFFIGA KOSTYMER

jag kom på att jag är ledsen idag
och jag tror att min trötta kropp kom på det också
och jag tror jag ska få vara det idag
och inte behöva vara nåt annat
för då kanske jag går sönder

PINGVINER PÅ VÄGGEN

jag har ju en väggalmanacka.
varje månad är det en ny bild på pingviner.
den här månaden ser det ut att vara galapagospingviner i nån slags urskog.
det är en bra almanacka.
den får stora saker att verka mindre.

nu sitter jag här
med stramande tea tree-ansisktsmask,
låter nykokta kikärtor svalna på fönsterbrädet i julinatten,
lyssnar på edith piafs vibrerande stämband
som förtäljer krassa kärlekshistorier
och som får mina öron att krusa sig
som skivade maskrosstjälkar,
tänker på min vackra syster
som är dödskär,
tänker på min dansande vän
som anländer imorn
med coola kids i släptåg
och som kommer få mina nätter
att spraka till lite extra
o mitt värkande hjärta
att lindras lite
lenas lite


BUT I SPENT ALL MY MONEY ON THIS CRACKED UP PIECE OF SHIT CALLED A BASS GUITAR

Paris smälter
mitt smink smälter
glassen jag åt till frukost smälte
huden är konstant fuktig
om inte mer
men det är fint
fast jag sover så vansinnigt mycket
värmen gör mig alldeles utslagen
jag kommer inte upp ur sängen på morgnarna
när jag drog mig upp imorse
en timme efter att klockan ringde
så ramlade jag in i väggen i badrummet
så då sov jag en timme till
som ett litet barn
i den vidunderliga hettan
det enda som saknas
är nånstans o bada
så istället blir det kalldusch
MINST en gång om dagen
och nektarinsmoothies o glass till frukost hahaha...
hmm...det luktar ugnspannkaka från gården...
så här dags?

igår kände jag mig som mamma
när hon var i min ålder
samma frisyr
kolla in

kände mig jävligt fräsch
så jag tänkte gå ut på stan
(kyrkogården)
o flanera.
kom hem en timme senare
ett kilo lättare
en liter vatten mindre...
stört!
och jag har fått enorma myggbett
fast dom är ganksa koola tycker jag.

har roat mig med att lyssna på massa gamla Sommarprogram
på sr.se/p1
Birgit Nilsson verkade vara en rolig jävel
fast de känns lite knasigt att lyssna på sommar
utanför sverige...
jag saknar er alla...
*pussar på kinderna*